Så mycket randomness

Skrivet av Malena   -   Den
Nu har jag inget specifikt att dela med mig av för omvärlden egentligen. Men jag fick ett så förbannat bloggsug, så jag ska gräva lite längst bak i min ärthjärna för att försöka hitta lite nyheter och godbitar åt er.
 
De två senaste dagarna har jag lidit av den mest plågsamma träningsvärken på farligt länge. Om ni vill ha finfin helkroppsträning i omväxlande miljö föreslår jag att ni släpper lös er häst (eller annat djur som med enkelhet kan ta överhanden över oss människor) för att sedan jaga efter den till fots.
 
Jag ska jobba några timmar i det gamla, goa bageriet igen de inkommande veckorna. Dock har jag så chilliga arbetsdagar (från 9-13) så det känns knappt som jobb.
 
Det känns som att jag får tio olika syndrom på en och samma gång om jag inte lägger upp minst en bild i mina blogginlägg. Men idag orkar jag bra inte göra något fancy, så ni får se vad jag fick som en gullig extragåva i ett av mina senaste ebaypaket. Små oväntade presenter är underbara, även de som jag vet att jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att använda. Utan att de bara kommer att ligga och samla damm i några månader för att sedan åka i soporna.
 
Jag är inte tillräckligt sentimental för att ge detta åt en mänsklig vän, så jag tror jag kommer att DIY:a ett pannband åt Pepsie utav detta.
 
En till grej som jag tror att absolut ingen kommer att klaga på. Den senaste tiden har jag loppishandlat nästintill en helt ny garderob. Det har bara funnits så mycket bra, och då kan man inte bara inte köpa. Så en superdupermegakalasig loppishaul kommer snarast.

Rymlingen

Skrivet av Malena   -   Den
 
Härmed kan jag nu bekräfta att om ni såg en svart medelstor, smått övertjock pålle komma runsande längsmed essevägarna idag, så ja, det var Pepsie.
 
När man får en sån här finfin story tåls den verkligen att bloggas om. Det började med att syrran ville testrida Pepsie, och hela turen gick helt smärtfritt fram tills vi var ca. 300m hemifrån. Pepsie skyggade för fåglar som flög upp från diket och Malin föll till sin döds såg det ut som (nej, hon klarade sig nog med smärre skador, men jag ville verka dramatisk).
 
Eftersom vi var nära hem, så hoppades jag att hon bara skulle springa just hem. Men se icke. Hon fräste över vägen (enligt pappa), och som tur var blev hon inte pannkaka och prickigkorv redan då. Hon for en sväng mot Roskulla, men kom på att nej, jag ska tillbaks mot Överesse. Och då kom hon på något vis över åkrarna tillbaka på Storgjutovägen och sen blev det ett varv runt nya travbanan för att sedan vika av i de djupa esseskogarna.
 
Där blev det en smula oklart, men hon hittade ut på en väg som jag och Pauen ridit ett par gånger som leder ut till "centrum" av Överesse. Sen sprang hon väl runt och skrämde skiten ur esseborna tills kusin Caro och Sofi fick fast henne vid "Pallens".
 
Sist men inte minst så fick jag leda en dyblöt Pepsie till deras stall där hon helt beskedligt lunkade in i transporten för att sedan kliva ut på hemmaplan i tryggt förvar.
 
Resultatet av detta? Svettig och helt utmattad ponni, men litet sår på höger bak och garanterad värk i benen i några dagar framöver.

AHS Hotel

Skrivet av Malena   -   Den
 
Min kropp och själ är 110% redo. Bara ett par veckor till!