Jag har haft den härliga fördelen av att alltid vara kortväxt. Inte dvärgväxt, men under 160 cm. Så jag har nästan aldrig fått uppleva att växa ur en ponny eller bli för stor för en ponny. Möjligen shettisarna och de små B-ponnysarna jag red när jag var 8 år gammal.

 

Jag avundas inte de som blir för långa för deras ponnyer och hamnar att gå över på stor häst. Inget fel med stora hästar, inget alls. Men jag föredrar och kommer alltid att föredra ponnyer. (För er som inte vet är Pepsie D-ponny, 148 cm i mankhöjd.)

 

Jag tror verkligen att jag kommer att rida ponny livet ut. Om jag inte drabbas av en försenad tillväxtspurt förstås. Jag skulle verkligen gilla att rida småponnysar oftare. Dom är så mysiga och har oftast väldigt nätt och bekvämt steg.

 

Om jag mot förmodan skulle växa till mig och bli tvungen att inhandla stor häst så har jag en drömhäst som jag alltid fantiserat om. Ett engelskt fullblod i mörk färg, väldigt smäcker och tigrig med högrest huvud pch svans. En äkta serie- och filmhäst!