Idag, mina vänner, har jag varit väldigt aktiv. Över 2½ timme satt jag på cykeln idag. Närmare bestämt till Oravais en sväng på världens frasigaste wienerbröd och pepsi med min pojkvän.

 

Hela vägen dit hade vi mest medvind och det var relativt lättrampat. Men på vägen hem, när det var runt 15 kilometer kvar, då kom tröttheten och törstigheten ikapp. Men jag kämpade på med mina trötta korvar till ben och hem kom vi. Jag har egentligen ingenting emot att kämpa lite, jag gillar att träna ordentligt när jag gör det, även om det i stunden inte kändes så härligt.

 

Det är väldigt svårt att gå över från att ha varit ryttare i över halva sitt liv till att cykla. Det är så tvärtemot. Man har ju lärt sig ända från första ridlektion att hälarna ska ner och att man ska sitta rak i ryggen. Här är det tvärtom. Hälarna ska upp, och man ska sitta väldigt framåtlutad och framtungt. Men det tar sig nog, även för lilla mig.