Wow, håll med om att det här är ett inlägg som heter duga. Jag kollade nämligen på gamla klassfoton igår (som en alltid gör en torsdagskväll, hah), och kände bara att shit, det här måste jag blogga om! Här kan vi också lösa mysteriet angående min originalhårfärg.

 

5 åriga Malena gick på dagis i ytteresse. Ja, jag föddes som världens mest knubbkindade unge.

 

Nästa år så flyttade jag över till överesse-sidan. Varrför är ännu ett mysterium, men bra var det iallafall. Vilken ihoptryckt mitt 6-åriga jag gör behöver vi inte diskutera.

 

På förstaklass-fotot sportade jag värsta pimp-skjortan i blå sammet och världens vackraste håruppsättning.

 

Jag tvingade fram ett litet ansträngt leende när jag var 8 år. Där hade jag också börjat köra med min långa sidolugg som hänger med ännu idag.

 

När jag var 9 och 10 år ser jag i princip identisk ut, förutom att jag hade längsta håret jag någonsin haft när jag var 10. Om man ändå kunde få det tillbaks...

 

Nu ser ni när jag förgade håret för första gången, jag var 11.

 

När jag var 12 körde jag på mördar-blick och lockigt hår. Ingen succe direkt.

 

13 åriga Malena är förevigt borttappad, men 8-ondeklassfotot finns. Jag rockar mitt superblekta hår med mystisk pannluggsgardin över ögonen. Jag hade också en osynlig I <3 Kopenhagen-tröja på mig. Why?!

 

När jag var 15 blev jag rent skandalös med mina röda slingor. Jag-ser-ut-att-somna blicken är kanske inte den förstvalda till klassfotot, men Malena på den tiden tyckte det.

 

Första (och enda) året på gymnasiet kapade jag luggen och förgade brunt. Usch vad jag inte missar det utseendet.

 

Sen gick jag inte i nån skola under mitt 17-onde levnadsår, men när jag var 18 började jag på bagar/konditor-linjen. Och på klassfotot där har jag för första gången mina ögonglas. Sen också sidfläta och läppiercing...