Idag var det lite häst på schemat. Efter ett antal månader helt isolerad från nästan allt vad häst innebär så kravlade jag mig upp i sadeln igen. Första gången någonsin på en fjordhäst dessutom. Det fanns ingen lång och stadig man att ta tag i när man hoppade upp var det fösta jag lade märke till, bara hal stubbman.

 

Detta är för övrigt Pauens nykomling. En väldigt stilig fjording vid namn Raggi. Bob hälsade på honom lite innan ridturen och han verkade tämligen intresserad, kul med en helt orädd hund. Men jag tror nog kusen var mer intresserad av gräset Bob stod på.

 

Pojkvännen var också med. Han och hunden spenderade dock mestadels av rid-tiden åt att snacka med samt mata de två övriga hästarna i hagen.

 

Det var lite ovant att rida igen, men jag hade nog lite skills kvar ändå. Skritten och traven kändes helt okej. Jag hade dessvärre ingen teknik när det kom till att fatta galopp. Med Pepsie behövde man ju bara tänka galopp och så bar det iväg, här behövde man faktiskt rida igång lite.

 

Jag hade på mig min nya GPS-klocka med pulsbälte bara för skojs skull (som jag fick av min fina pojkvän till födelsedag). I mina jobbiga galoppfattningen var min puls uppe i 153, så ja, det är minsann träning att rida.