Nu har jag haft ett hästfritt liv i nästan en månad. Det är så konstigt, eftersom mitt kännetäcken har liksom alltid varit hästarna. Vad är jag nu med mitt liv? Inte mycket egentligen...

 

Nog måste jag ju säga att jag saknar hästar en smula, men något jag inte saknar är ansvaret av att äga en. Men en sån där "en gång i veckan"-häst skulle jag inte ha något emot. (så om någon i nykarlebytrakten känner behov av en medryttare, var inte blyga)

 

Jag måste nog säga att jag har fått äran att äga alla typer av hästar. Jag har haft den slöa som man får driva konstant och ändå känns det som att den springer i trög sirap. Jag har haft den "perfekta" hästen med det underbara lynnet. Jag har haft den heta hästen som ser spöken lite överallt. Och hjag har haft en häst som jag fått följa och lära upp från dag ett.

 

Så jag måste nog bara säga att jag har fått uppleva hästarna till 100%. Allt ifrån ridskola, till sköthäst, till egen häst, till flera egna hästar. Och vem vet, när jag är 40 kanske jag känner att hej, nu vill jag skaffa häst igen, och då finns det inget som hindrar mig. Men just nu trivs jag jättebra med att vara hästlös.