Dagen började med obligatorisk hundvalpsgranskning. Valpen, som fortfarande är namnlös, är så charmig. Han har skitvassa tänder och vill tugga på allt. Han skäller konstant och tycks alltid trassla in sig i sig själv.

 

Sen så kom Pauen över, vi (hon) skulle rida hennes framtida foderponny Hansu. Stackarn hade inga skor, och dom hade nyss grusat alla vägar, så det tog en smärre evighet att komma hem till oss igen. Vi hade nämligen planerat att för första gången rida hästarna tillsammans en stund.

 

Pepsie hade annat för sig. Hon galopperade runt i hagen i minst fem minuter innan jag fick fastlurat henne. Det var nog euforin av att se en annan häst, för väl inne i stallet var hon relativt lugn igen.

 

Sen lyckades jag även bli... urhoppad ur sadeln. Ett hinder var uppe och vi tänkte småhoppa ett par gånger. Men Pepsie, som såklart ska fjanta sig, gjorde något konstigt karusellhopp följt av en bockning, och som den ostadiga ryttare jag är så flög jag av. Turligtvis skadade jag inte mig på något sätt, Pauen blev nog räddare än mig tror jag, det är ju inte direkt första gången ja trillar av min kuse.

 

Okej, för att summera upp allt snabbt. Vi skrittade tillsammans till Pauens, för att... "visa upp oss". Sedan galopperade jag snabbt hem och slängde in hästen i boxen, för sedan att vänta in Pauen för vår "grusiga" avfärd tillbaks till Hansus hem. Slutet gott, allting gott.