Nu sitter jag här, första dagen som hästlös. Jag har ägd häst ända sedan 2008, snart i 10 år. Men det känns ändå inte trist eller vemodigt, utan bara skönt, lugnt och som det rätta valet. Dessutom gör det ju inte saken värre att jag vet att Pepsie och Linnie fick det bästa nya hemmet de skulle kunna få. Jag var med igår både när de åkte från oss och kom hem till nya stället, och de uppförde sig exemplariskt. Båda fann sig till rätta direkt i de nya boxarna och de vågade till och med hälsa lite på fåren (som är deras boxgrannar och framtida hagvänner).

 

Jag är också för tillfället pojkvänslös. Eller inte bokstavligt talat, men han cyklar just nu runt på Mallorca och ska göra det fram tills den 10e april. Jag börjar sakta men säkert finna mig i att leva utan honom igen. Det är jag ju så illa tvungen att göra, och med tanke på att jag redan gjort det i över 20 år av mitt liv så vet jag ju att det går. Jag spenderar mina dagar med att träna, pyssla runt i huset, umgås med familj och att bara ta det lugnt. En dag i taget helt enkelt.

 

Avslutar med något lättsammare. Jag hittade precis ett tiotal jordnötter i en av springorna mellan soffkuddarna i nya soffan. Undrar vilka andra skatter man kan hitta här i. Jag tror det vore på sin plats att göra en grundlig städning av den, så man inte får en riktigt äcklig överraskning om ett par år eller så.