Hujj, vad aktiv jag blivit på bloggen. Knappast kommer det att vara speciellt länge, men ska utnyttja blogglusten till fullo minsann.

 

Dagen började med en sväng till Esse för att hälsa på halva familjen. Syftet med resan var egentligen Freja-klippning. Och det är en ren workout kan jag tala om. Det slutade också dessvärre med att vi var tvungna med att lämna en halv framtass oklippt tills "nästa gång vi orkar ta itu med det". För när vi nästan var klara sa Freja stopp och hon lät oss inte klippa mer. Sanna mina ord när jag säger att även fast det är två vuxna människor mot en 5 kilos hund, så när den minimala hunden får "leido" så har människorna inget att säga till om mer.

 

Sen for vi ut på en liten hundpromenad i finvädret för att rensa tankarna från den hemska klippningen. Freja är ingen promenadhund, så länge man inte har något emot att hon stannar och nosar på precis varenda kvadratmeter hon får tillgång till.

 

På tal om finvädret, kolla in nästa veckas väderprognos.

 

 

Sen mot kvällen fick jag ett smärre hjärnsläpp. Jag sprang, med mina krumma små ben 18,6 kilometer. Att min kropp klarade detta utan att förgås helt är ett mirakel. Jag skulle ju fasiken överleva ett halvmaraton. Jag är fortfarande i smått chocktillstånd nu någon timme senare, och vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna bedrift mer. Hallelujah säger jag bara!