När man bor med en väldigt sportig person kan man inte göra något annat än att bli lite mer sportig själv också. Med eller mot sin vilja.

 

I tre nätter den senaste veckan har vi ställt klockan mitt i natten bara för att se diverse OS-finaler. Bolt 2 gånger. Det är något jag aldrig skulle ha gjort för ett år sedan.

 

Sen cykligen. Den pysslar jag med typ 3-4 gånger i veckan. Och de senaste veckorna har jag även tränat tempo en gång i veckan. Tempo är i icke-cykliga termer när man cyklar superdupersnabbt en kortare sträcka tills man typ stupar.

 

Min senaste tid var 12:45 minuter på lokala cykelklubbens 7 km långa tempobana, vilket enligt R är i klass med "damerna från Jeppis som tränat cykling i många år och tränar 10-tals timmar i veckan". Då hade jag inte direkt de mest optimala väderförhållandena heller, det spöregnade.

 

Men jag vill fortfarande inte tävla. Även fast han tjötar om motionslopp hit och dit, men jag är fortfarande ingen tävlingsmänniska.