Undrar om jag är ensam om att ibland fälla en liten tår när jag läser lite mer rörande serier i Min Häst-tidningar. Exempelvis om en häst blir tvungen att avlivas eller om det händer någon olycka. Till och med serier som berättar om lite övernaturliga hästar, och händelser med häst inblandat kan få mig att typ... gråta av mäktighet över historien, de historierna är liksom så fina. Hänger ni med?

 

Det har flera gånger hänt när jag för flera år sedan suttit vid biblioteket och betat av tidning efter tidning. En smula pinsamt när man blir rödögd och snorig mitt ibland folk. Men det var och är det värt! Min Häst är och kommer alltid att vara min favorit hästtidning. Hur gammal jag än blir.