På något sätt har jag hunnit med fem hårfärger och närmare en miljon färgningar under ett års tid. Och mitt hår är fortfarande kvar på huvudet. Det är en smärre bravad.

 

Jag började sommaren för ett år sedan med en äckligt pissgul färg i håret. Och efter att ha sett en massa fina bilder på pastelligt hår så ville jag också rebellera och bli färggrann.

 

Jag började med blått. Och låt er inte luras av den skarpa bilden, det var skitdåligt färgat. Blått på vissa ställen, blågrönt på andra, och på undangömda ställen var det knappt någon färg alls.

 

Efter ett par månader som blåhårig så hade jag tröttnat. Jag ville egentligen testa rosa direkt, men alla vet ju att blå + rosa blir lila. Så det fick jag dras med ett tag. Dock är lila den färgen som jag faktiskt gillade bäst nu i efterhand. Jag fick till en ganska jämn färg och det bästa av allt - den satt som sten.

 

Men jag hade som sagt siktet inställt på rosa. Rosa är den färg som jag gillat minst av alla mina pasteller. Den höll i kanske två tvättar MED inpackning. Inte passade jag i den heller.

 

Så jag tog till den enda lösningen jag hade till hands, mer blått. Lite mer jämnfärgat den här gången. Och den här blåa färgen hade jag enda tills i slutet av december 2014.

 

Då kände jag bara att nepp, jag är inte tillräckligt badass för pasteller längre. Så det blev den enda färgen jag aldrig någonsin haft innan - svart. Och låt mig bara säga, jag trivs fortfarande något fuktansvärt. Jag planerar inte att byta färg igen (tror inte det skulle vara så enkelt heller) på ett väldigt långt tag.