Löftet ännu en gång

Skrivet av Malena   -   Den
Som så många gånger förr har jag lovat mig själv: Sluta äta skräpmat, bli fit och börja träna regelbundet!
 
Och lika många gånger har den lögnen åkt i soptunnan när mina ögon fått syn på Ben&Jerrys, choko eller pizza. Men nu, mina damer och herrar, nu ska jag verkligen ta tag i mitt liv. I sommar ska jag kunna gå i bikini eller shorts och topp utan att skämmas eller tycka att jag ser äcklig ut.
 
Helgerna är värst, jag blir så förbannat sugen på snabba kolhydrater så att jag nästan springer i cirklar. Många känner säkert igen sig när jag säker att jag öppnar kylskåpet säkert 20 gånger om dagen bara för att titta och öka suget. Dumt, jag vet, men jag kan bara inte vara den enda?
 
Nu ska jag i allafall kämpa, som värsta krigaren! Mitt första mål är att vara godisfri, träna och äta nyttigt i en månad! Från och med imorgon (måndag).
 

Inget elakt

Skrivet av Malena   -   Den
Nu menar jag verkligen inget elakt åt någon. Jag själv som många har haft problem med detta. Det är inget att skämmas över. Alla är inte perfekta när det kommer till detta, långt ifrån. Det är sällan jag ser något utöva detta på ett korrekt och felfritt sätt. Även fast det är så simpelt, simplare än många andra "lätta" saker så lyckas ändå inte majoriteten av sveriges och finlands befolkning med detta. Det gäller alla åldersklasser. Ung som gammal, nybörjare som veteran. Nu kan de som så småningom kommer att känna sig träffade angående detta, ta och boka in 3 sekunders ledig tid i schemat för att lära sig. Det är lättare än vad många tror.
 
Man stavar det förkyld, inte förskyld!
 
Peace!

För lång

Skrivet av Malena   -   Den
Jag har haft den härliga fördelen av att alltid vara kortväxt. Inte dvärgväxt, men under 160 cm. Så jag har nästan aldrig fått uppleva att växa ur en ponny eller bli för stor för en ponny. Möjligen shettisarna och de små B-ponnysarna jag red när jag var 8 år gammal.
 
Jag avundas inte de som blir för långa för deras ponnyer och hamnar att gå över på stor häst. Inget fel med stora hästar, inget alls. Men jag föredrar och kommer alltid att föredra ponnyer. (För er som inte vet är Pepsie D-ponny, 148 cm i mankhöjd.)
 
Jag tror verkligen att jag kommer att rida ponny livet ut. Om jag inte drabbas av en försenad tillväxtspurt förstås. Jag skulle verkligen gilla att rida småponnysar oftare. Dom är så mysiga och har oftast väldigt nätt och bekvämt steg.
 
Om jag mot förmodan skulle växa till mig och bli tvungen att inhandla stor häst så har jag en drömhäst som jag alltid fantiserat om. Ett engelskt fullblod i mörk färg, väldigt smäcker och tigrig med högrest huvud pch svans. En äkta serie- och filmhäst!
 
Drömhäst-utseende.