Hästdag

Skrivet av Malena   -   Den
 
Idag var det lite häst på schemat. Efter ett antal månader helt isolerad från nästan allt vad häst innebär så kravlade jag mig upp i sadeln igen. Första gången någonsin på en fjordhäst dessutom. Det fanns ingen lång och stadig man att ta tag i när man hoppade upp var det fösta jag lade märke till, bara hal stubbman.
 
Detta är för övrigt Pauens nykomling. En väldigt stilig fjording vid namn Raggi. Bob hälsade på honom lite innan ridturen och han verkade tämligen intresserad, kul med en helt orädd hund. Men jag tror nog kusen var mer intresserad av gräset Bob stod på.
 
Pojkvännen var också med. Han och hunden spenderade dock mestadels av rid-tiden åt att snacka med samt mata de två övriga hästarna i hagen.
 
Det var lite ovant att rida igen, men jag hade nog lite skills kvar ändå. Skritten och traven kändes helt okej. Jag hade dessvärre ingen teknik när det kom till att fatta galopp. Med Pepsie behövde man ju bara tänka galopp och så bar det iväg, här behövde man faktiskt rida igång lite.
 
Jag hade på mig min nya GPS-klocka med pulsbälte bara för skojs skull (som jag fick av min fina pojkvän till födelsedag). I mina jobbiga galoppfattningen var min puls uppe i 153, så ja, det är minsann träning att rida.

Tisdag

Skrivet av Malena   -   Den
Här njuts det till max.
 
Idag var det en pigg häst jag fick äran att sitta på. Ridningen bestod till 25% trav, 25% galopp, 25% galopp (som egentligen skulle vara trav, men som sagt, pigg häst) och 25% taktande skritt/trav. Men nog var hon duktig ändå, och kul hade vi!
 
Sen var jag ute på en 8km joggingrunda (eller njaa, springrunda, det var ingen lugn joggning för min del) med pojkvännen i solnedgången. Det var mindre kul i stunden, men jag är meganöjd nu. Efteråt gjorde vi den ack så ungdomliga rätten lapskojs. Jag gav den 10+, R tyckte inte att det var någon höjdare. Så nu vet jag vad jag får käka resten av veckan.

Avramlingsrekord...

Skrivet av Malena   -   Den
Underhåller mig medan jag väntar på att Pauen ska få klart ställt sin kuse.
 
Idag slog jag ett rekord!
 
Nämligen rekordet i kortast tid jag suttit på hästryggen innan jag blir brutalt avkastad mitt på den stelfrusna och ytterst ojämna gårdsplanen.
 
Jag satt upp, men Pepsie vägrade att stå till (konstaterade att vi behöver träna på just det nu i efterhand) så jag hamnade snett och halvt bakom sadeln. Pepsie tyckte väl att det antingen var läskigt, eller kalas, hur som helst så kom det en massa stegringar, lufthopp och bakutar. Och inom loppet av 10 sekunder flög jag så fint till marken.
 
Alltså jag tycker så synd om Pauen som helt hjälplöst alltid måste bevittna mina fall. Jag kan knappt föreställa mig hur läskigt det måste vara.
 
Två turliga saker hände. Trots att lag landade på rygg tappade jag inte andan, och trots att Pepsie var helt lös på gården smet hon inte. Så i det stora hela en rätt lyckad avramling.
 
Om man bortser från den svidande smärtan jag har i ryggen och huvudvärken som säkert gömmer sig bakom min dos av huvudvärkstabletter vill säga. Kan konstatera att min 21-åriga lekamen är inte lika ung och hållbar längre. Pepsie borde ha det i åtanke innan hon försöker igen.

Tidigare inlägg