Viktiga saker

Skrivet av Malena   -   Den
 
Jag har egentligen tänkt skriva ett helt megainlägg om hur skit folk beter sig i trafiken när man rider, men har liksom aldrig fått kicken att faktiskt göra det. Men då såg jag inlägget på fb som nån hade delat och tänkte att det här var ju en ypperlig ide att spinna lite vidare på detta.
 
Jag måste nog påstå att under min bloggande tid har jag skrivit säkert 2-3 sådana här inlägg. Men enligt mig tåls det att nämnas om och om igen då det aldrig sker någon förbättring.
 
Speciellt här i esse, som är så otroligt häst-tätt så tycker jag att man borde ha någon typ av förstånd att faktiskt vara försiktig. Det finns så många exempel på förare som kör rent ut sagt livsfarligt när jag och Pauen är ute och rider med våra hästar.
 
De vanligaste är väl de som inte saktar in, utan bara drar på som om det skulle vara en sten vid sidan av vägen istället för ett levande (och egentligen ett helt okontrollerbart) massivt djur. Sen finns det de som tycker att de behöver minst två meter ledigt utrumme på var sida av bilen, och därför kör mitt på vägen. Ta nu och håll så långt till sidan ni kan, om det nu finns möjlighet. Sen finns det, konstigt nog också de som gör precis tvärtom, de som smyger med bilen bakom och aldrig riktigt vågar köra om. Det kan vara minst lika farligt, åtminstone var jag av mina egna erfarenheter att Pepsie blir extremt stressad om hon märker något bakom sig som aldrig tycks försvinna.
 
Och då är detta bara bilar. Det finns trimmade mopeder som helst av allt vill dra om i 80km/h med ljud som garanterat hörs ända till kina. Traktorer som kommer i full fart utan den minsta respekt. Och en sak till, de där förbannade barnen (obs! pojkar) som älskar att cykla om jättenära för att sedan dra upp på bakhjulet precis intill hästen. Alltså why? Föräldrar? Lär era kids lite vett!

Två blir tre

Skrivet av Malena   -   Den
Här kommer ett massivt nyhästflyttarin-inlägg. Vi börjar med lite bilder, så berättar jag lite dagshistorier sedan.
 
Min och Pauens konversation från morgonen. Vi skriver självklart 100% grammatiskt korrekt!
 
Framemot eftermiddagen blev vi ännu bättre på att konversera.
 
 Nu, första ridturen till ära, så kände jag mig illa tvungen till att lägga på mig något hästigare än slaisk-byxor och gummistövlar. Lite presentabel vill jag i allafall vara.
 
Jag fick inga bättre bilder än två väldigt inzoomade från hagen, när Pepsie leker mästare över Linnie och Hansu står och drömmer sig bort i fjärran.

Okej, nu kanske ni är intresserade av hur dagen gick?
Vi kan börja med mötet och ridturen hem, Vi planerade att mötas för att sedan rida en liten sväng för att låta dom vänja sig vid varann. Allt gick bra tills vi möttes, då kom återigen (som jag tjatat om sjuttioelva gånger förr) tre förbannade moppekillar med högljudda trimmade mopeder över åkern precis bredvid vägen. Vid det tillfället blev hästarna lite stressade, men inget jätteallvarligt. Sen när vi gått ytterligare ca. 20 meter, så börjar dom gasa runt i skogen bredvid oss. Och det här var alltså riktigt högaljudda trimmade maskiner dom hade. Jag, Pauen och Anton skrek och svor åt dom allt vad vi orkade, medans vi samtdigit försökte lugna ner våra panikade hästar,.
 
Vi slapp till sist om utan totalt kaos, och resten av ridturen gick förvånandsvärt fint. Men efteråt bad jag pappa ringa och skälla ut personerna som mopedade runt oss (vi visste nog allt vilka det var), farsor är nämligen bra för sånt. Om detta händer en gång till kommer vi att polisanmäla. För dom här pojkarna gjorde detta helt för skojs skull. Dom såg oss väldigt tygligt där på vägen och dom såg också mycket väl att hästarna blev rädda. Jag har inte varit så arg som jag var då på länge. Jag kan helt ärligt säga, att jag hade inte tvekat en sekund på att hoppa av hästen och bara börja skrika, slå och sparka på dom om dom hade kommit fram. Jag tror till och med det kom ett par tårar, så arg var jag. Jag hatar verkligen sådana här människor, hatar!
 
Utöver detta så gick ihopsläppet riktigt bra. Pepsie var lite bitchig som vanligt. Men det hade nog alla av oss räknat med. Men Hansu var jättelugn och tycktes finna sig till rätta snabbt i hagen och i boxen. Vi får bara hoppas att hon fortfarande är kvar i stallet på morgonen, det är ju trots allt många år sedan hon stod i box sist.

Nog orkar jag babbilera

Skrivet av Malena   -   Den
 
Något som jag verkligen försöker förmedla här på min blogg, är hur roligt kravlös ridning kan vara. Att man inte behöver ha mål att kämpa mot, utan bara spendera tid tillsammans med sin fyrbenta polare.
 
Jag är nästan säker på att jag aldrig kommer att ta en enda lektion igen, inte på Pepsie i allafall. Jag har äntligen börjat njuta av ridningen igen, efter över ett års uppehåll. Just för att det är så otroligt kravlöst och för att jag inte längre påverkas av alla andra ryttare som försöker bli bättrem rida snyggare och hoppa högre.
 
Det är så simpelt egentligen. Jag tycker inte alls att det är kul att traggla på för att försöka få ett acceptablet galoppombyte i dressyren. Hellre så pysslar jag på med grundsaker som jag redan är "expert" på som volter, hörn och serpentiner när jag "dressyrar".
 
Samma med hoppningen. Jag har alltid varit hopprädd. Men under mina år som cool ungdom så hoppade jag högt fast jag var rädd. Jag hade en klump i magen varje gång jag red mot ett hinder på över 50 cm. Jag har aldrig kunnat bedöma avstånd, och av den hoppning jag gjort med Pepsie att döma så kan hon det inte heller speciellt bra. Så jag rider heller i trav mot ett kryss och känner mig säker och har kul, än att gå i full fart mot ett 80-räcke och chansa 50/50 på att komma rätt eller helt galet.
 
för ett par dagar sedan hoppade jag faktiskt för första gången på över ett år. Trots att jag är väldigt hopprädd, så är det fortfarande kul att flyga lite ibland, så länge det är på "min" höjd. Mitt lilla kryss på kanske 35 cm var precis lagom för mig, och jag skäms inte länge över att säga det. Vi travhoppade i båda varven. Ibland kom vi rätt, ibland kom vi fel. Men det är okej, eftersom jag bara hoppar för att det är skoj, inte för att bli bättre på det.

Tidigare inlägg