Vad har hänt med Pepsie?

Skrivet av Malena   -   Den
 
Nu var jag ju inte där själv och vet bara vad som hänt via telefon, så jag drar det bara i stora drag.
 
Ägarens dotter ramlade av och Pepsie smet (som hon gjorde när syrran red en gång för ett år sedan). Hon började sin färd vid Fors-Gers och slutade den någonstans i Ytteresse. När hon hittades var hon väldigt trött, blodig och kunde inte stödja på bakbenet. Jag vet inte exakt vad som hänt, men det var illa.
 
Väl hemkommen och efter att veterinären tittat på henne kan det konstateras att hon aldrig kommer att kunna använda sitt bakben över huvudtaget igen (+ mindre skador också).
 
Så hon fick galoppera iväg till de evigt gröna ängarna tillsammans med alla andra hästar som också lämnat jordelivet. Alldeles för tidigt med sina 12 år. Men det var helt och hållet tack vare oturen, och nu har hon inte ont mera.

Duktiga jag

Skrivet av Malena   -   Den
 
Hujj, vad aktiv jag blivit på bloggen. Knappast kommer det att vara speciellt länge, men ska utnyttja blogglusten till fullo minsann.
 
Dagen började med en sväng till Esse för att hälsa på halva familjen. Syftet med resan var egentligen Freja-klippning. Och det är en ren workout kan jag tala om. Det slutade också dessvärre med att vi var tvungna med att lämna en halv framtass oklippt tills "nästa gång vi orkar ta itu med det". För när vi nästan var klara sa Freja stopp och hon lät oss inte klippa mer. Sanna mina ord när jag säger att även fast det är två vuxna människor mot en 5 kilos hund, så när den minimala hunden får "leido" så har människorna inget att säga till om mer.
 
Sen for vi ut på en liten hundpromenad i finvädret för att rensa tankarna från den hemska klippningen. Freja är ingen promenadhund, så länge man inte har något emot att hon stannar och nosar på precis varenda kvadratmeter hon får tillgång till.
 
På tal om finvädret, kolla in nästa veckas väderprognos.
 
På vägen hem smög jag om Pepsies och Linnies nya hem med bilen. De har det gött ser jag. Och ja, jag hör på gamla hederliga x3m på radio.
 
Sen mot kvällen fick jag ett smärre hjärnsläpp. Jag sprang, med mina krumma små ben 18,6 kilometer. Att min kropp klarade detta utan att förgås helt är ett mirakel. Jag skulle ju fasiken överleva ett halvmaraton. Jag är fortfarande i smått chocktillstånd nu någon timme senare, och vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna bedrift mer. Hallelujah säger jag bara!

Onsdagstankar och hästlös

Skrivet av Malena   -   Den
Från sista ridturen i måndags.
 
Nu sitter jag här, första dagen som hästlös. Jag har ägd häst ända sedan 2008, snart i 10 år. Men det känns ändå inte trist eller vemodigt, utan bara skönt, lugnt och som det rätta valet. Dessutom gör det ju inte saken värre att jag vet att Pepsie och Linnie fick det bästa nya hemmet de skulle kunna få. Jag var med igår både när de åkte från oss och kom hem till nya stället, och de uppförde sig exemplariskt. Båda fann sig till rätta direkt i de nya boxarna och de vågade till och med hälsa lite på fåren (som är deras boxgrannar och framtida hagvänner).
 
Jag är också för tillfället pojkvänslös. Eller inte bokstavligt talat, men han cyklar just nu runt på Mallorca och ska göra det fram tills den 10e april. Jag börjar sakta men säkert finna mig i att leva utan honom igen. Det är jag ju så illa tvungen att göra, och med tanke på att jag redan gjort det i över 20 år av mitt liv så vet jag ju att det går. Jag spenderar mina dagar med att träna, pyssla runt i huset, umgås med familj och att bara ta det lugnt. En dag i taget helt enkelt.
 
Avslutar med något lättsammare. Jag hittade precis ett tiotal jordnötter i en av springorna mellan soffkuddarna i nya soffan. Undrar vilka andra skatter man kan hitta här i. Jag tror det vore på sin plats att göra en grundlig städning av den, så man inte får en riktigt äcklig överraskning om ett par år eller så.

Tidigare inlägg