Jag skriver inte ut ens en bråkdel av händelserna i mitt verkliga liv här på bloggen, dels för att det inte är roligt att läsa om dom, dels för att jag inte vill gnälla och tjata.

 

För er som inte visste så har jag många psykiska problem för tillfället, därav uteblir både ridningen och andra vardagssaker i livet som jag helt enkelt inte har kraft att utföra de stunder jag mår som sämst.

 

Jag kan gråta i timmar, ibland dagar. Jag kan tycka att mitt liv inte är värt att leva ibland. Andra dagar kan jag känna mig helt "normal", glad och motiverad till livet och att ta tag i saker och "bli bättre". Men det kommer ibland "anfall" när jag i en hel dag bara orkar ligga i sängen och knappt ta mig upp.

 

För 5 år sedan när jag såg andra gå igenom depressioner och ångest trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle bli tvungen att kämpa igenom samma helsike. Det är hemskt och jag önskar ingen detta, inte ens mina allra värsta fiender. Ibland känns det som om jag skulle kunna göra precis vad som helst för att vara glad igen, som när jag var yngre.