OOTD och snack

Skrivet av Malena   -   Den
 
Det är kul att fota outfitbilder. Det är inte kul att känna sig obekväm i 75% av sin garderob. Med det vill jag säga att jag måste ta tag i maten och träningen. Inte för någon annan än för mig själv. Men det är så svååååååårt. Mat är så goooooooooott. Jag lovar mig själv minst två gånger i veckan att "imorgon, då ska jag börja äta nyttigt". Varje gång misslyckas jag gravt, höhö. Men denna gång kanske är annorlunda...
 
Hur som helst. Om någon annan tampas med ickeönskat sötsug där ute, så tänkte jag ge er tre (något extrema) tips som alltid funkat för mig.
 
1. Drick vatten. Och då menar jag inte bara ett glas. Drick så att det känns som att du ska spy. Då är garanterat sötsuget också borta. Sen gäller det bara att ösa på så fort det kommer igen. Testat och godkännt!
 
2. Träna. Och ja, det funkar. Så fort man känner att man vill ha något onyttigt, så ska man ta och utföra den träningsform man gillar bäst och utföra den till max. Efter att man tröttat ut sig själv är an sällan sugen på något sött.
 
3. Sov. Det funkar alltid. Då har du "annat" att syssla med.

Randomligt hästsnack

Skrivet av Malena   -   Den
Har ett par grejer i bakhuvudet som jag funderat och tänkt på länge och faktiskt inte fattat... eller jo, fattat har jag, men som jag har åsikter om. Tänkte förvarna er lite om att i dessa scenarios kommer jag att jämföra ganska mycket med människor, och jag kommer inte att kategorisera mitt hästtänk. Jag tror inte att mitt hästtänk går att placera in i en kategori, jag tänker enligt Malena-metodern, the one and only...
 
Okej, första grejen som jag har svårt att acceptera är att vissa ryttare behandlar sina hästar som människor, eller även mer än människor. Så fort det är lite kyligt ute så sätts täcken på. Tusentals skydd och annan diverse utrustning ska hästen ha när den motioneras, och en massa kosttillskott och specialfoder som mäts in på grammet innan det ges till hästen. Detta skulle jag personligen inte göra, jag finner det onödigt, kostsamt och nästan lite löjligt. Jag är så långt ifrån hästexpert som man kan komma, men även jag har lärt mig inom min tid som ryttare att hästar faktiskt är tåliga djur, som nöjer sig med väldigt lite. Dom behöver inte spökas ut med allt det där extra.
 
Näst på listan är hjälptyglar av alla de möjliga slag. Innan jag börjar med några åsikter så har jag själv använt en hel del hjälptyglar i mina dagar, men på senaste tid så har jag gjort en helomvädning på min åsikt inom den kategorin. Rätta mig om jag har fel, men de flesta hjälptyglar används väl för att hästen ska gå på "rätt sätt"? Sänkt hals, höjd rygg? Vettefasiken om det ens är korrekt, men ni fattar? Men är det inte lite... tvingat? Jag menar, ingen stramar in oss människor med remmar för att vi ska gå rakryggade med fin hållning och spänstiga steg? Varför gära så mot våra hästar? Om hästen inte går "i form" när man ider, så låt den springa så som den vill. Istället för att fuska det till sig med hjälptyglar.
 
Sist men inte minst. Att en häst måste motioneras varje dag. Jag vet att jag rider för sällan, men att en häst skulle må dåligt av att inte bli riden, det tror jag inte på. Eller rättare sagt jag vet. Jämför med människor här också? Det är ju bara topp-atleter som tränar sju dagar i veckan. Jag tror knappast att varenda kotte här i världen skulle må bra av att träna konstant. Likaså med hästar. Vissa kanske behöver få utlopp för sin energi, men jag tror att hästar, liksom människor behöver olika mycket träning, beroende på vad som passar bäst för individen. Och att alla hästar måste vara i topptrim är ju lika mycket BS som att alla människor skulle behöva det.
 
Wow, nu när jag läser igenom allt jag skrivit i efterhand låter det ganska tramsigt egentligen, men yolo. Fick ventilera systemet i allafall, och detta är vad jag tycker...
 
Moi, med en massa extra, onödig utrustning som jag absolut hade klarat mig utan.

Hästångest

Skrivet av Malena   -   Den
Uscha, jag mår så dåligt över att jag inte orkar rida regelbundet. Men det finns verkligen ingen ork eller motvation alls. Skolan drar precis allt liv ur mig. Och varje dag känns det som att "idag borde du rida, Malena". Men jag gör det aldrig.
 
Jag vet att Pepsie har det bra och jag vet att hon högst antagligen inte klagar ett dugg. Hon är bara 10 år och har ett långt liv framför sig. Vi har fortfarande en massa tid på oss även fastän hon rids lite halvdant tills jag är ute ur det där skolhelvetet.
 
Jag måste helt enkelt intala mig själv att när skolan är slut på våren, då måste lusten att rida komma tillbaka, för då har jag inget stort stressmoment i mitt liv längre.
 
Jag blir bara så avundsjuk då jag läser på bloggar och facebook hur bra det går med deras hästar. Tänk om jag håller på att tappa intresset? Men det kan inte vara möjligt. Hästar har varit en del av mitt liv sedan jag var liten och jag älskar dessa djur mer än någonting annat.
 
Ända sedan den här förbannade depressionen kom in i mitt liv har alltid varit prio ett. Allt annat som mitt liv bestått av har tryckts bak några steg på viktighetsskalan.
 
Suck, nåja... på jullovet kan jag i allafall klämma in några turer, och på helgerna om jag orkar.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg